Slutreplik om hycklarnas parad

Avfärdande av en massmördarhyllare.

Publicerad i Folkbladet 23 maj.

Som Fredrik Wilcek så riktigt skriver så hade många länder ingått icke-aggressionspakter med varandra under mellankrigstiden. Syftena med dessa avtal var att inte anfalla varandra. Endast en pakt ingicks med syftet att anfalla andra länder och dela upp dessa mellan sig. Det var Molotov-Ribbentroppakten. Ingen tvingade Stalin att samarbeta med Hitler.

Det gjorde han frivilligt. Hans fjäskande för Hitler innebar dödsdomen för de hundratals tyska kommunister, många av dem judar, som Stalin lät deportera till Hitler för vidare befordran till koncentrationsläger.

Till skillnad från Wilcek så omfattar min empati både sovjetmedborgare och andra som dog i Andra Världskriget. Miljoner sovjetiska medborgare dog för att Stalin vägrade tro på underrättelser om nazisternas förberedelser för operation Barbarossa. Åter miljoner sovjetiska soldater avrättades av Stalins spärrtrupper eller togs till fånga av nazisterna på grund av Stalins förbud mot reträtter.

Balterna förlorade sin frihet och hundratusentals deporterades till Sibirien där många dog under transporterna. Polen förlorade den största andelen av sin befolkning av alla länder i Andra Världskriget. Cirka 200 000 polacker dödades av nazisterna under Warszawaupproret samtidigt som Röda Armén, på Stalins order, stod på andra sidan floden Wisla och tittade på.

Min empati är inte bara begränsad till Andra Världskriget, den omfattar även människorna i samtliga länder som ockuperades eller påtvingades ett värdelöst ekonomiskt-politiskt system som inte bara tog ifrån dem deras frihet utan också gjorde så att deras liv blev fattigare, kortare och smutsigare.