Kreml bestämmer inte vår säkerhetspolitik

I korthet: Det här är en insändare. Den publicerades i Sydöstran den 21 december angående Puttes orimliga krav på att få bestämma vår säkerhetspolitik.

In English: This post is a letter to a Swedish newspaper. The letter is about the little bare-chested psychopath in the Kremlin and his demands to decide our security policies.

Regimen i Kreml som hotar att trappa upp kriget mot Ukraina, har ställt nya orimliga krav.

I princip går dessa krav ut på att hindra andra länder att försvara sig mot Kremls aggressioner. På hemsidan för det ryska utrikesdepartementet kan man läsa att Kreml kräver juridiskt bindande garantier för att inte NATO ska få nya medlemsländer längre österut.

Ryssland och dess föregångare Sovjetunionen har under OSSE:s ordförandeskap undertecknat Helsingforsslutakten 1975 som slog fast att andra staters suveränitet skulle respekteras och att gränser inte skulle ändras med våld. Dessa principer och andra om demokrati och mänskliga rättigheter anslöt sig ryska företrädare till även i Parisavtalet 1990, samt i Istanbul 1999.

Dessutom förklarade Ryssland och Nato i ”Nato-Russia Founding Act” 1999 att varje land självständigt väljer hur man vill utforma sin säkerhetspolitik. Dessförinnan hade företrädare för Ryssland, USA och Storbritannien undertecknat Budapestmemorandumet 1994 i vilket dessa länder garanterade Ukrainas suveränitet och territoriella integritet i utbyte mot att Ukraina gav upp sina kärnvapen.

Trots detta bryter regimen i Kreml mot internationell rätt genom ockupationen av Krym och kriget i de östra delarna av Donbas. Kremls krav på juridiska bindande garantier är ett uttryck för regimens hyckleri.

Sveriges regering måste svara på Kremls begäran att bestämma vår säkerhetspolitik. Ett förslag till ett sådant svar är en utfästelse från svensk sida, gärna tillsammans med Finland, om att söka medlemskap i NATO om Ryssland ökar sin krigföring och ockupation av Ukraina.