Hur socialistisk politik har förstört Venezuela.

Enligt avgrundsvänstern är det alltid någon annans fel när socialistiska experiment går åt helvete. Från Sovjets kollaps, till misären i Kuba och svälten i den odemokratiska Folkmonarkin Nordkorea. Även när all tillgänglig statistik säger motsatsen som för Venezuela.

För ett tag sedan meddelade Kajsa Ekis Ekman att hon skulle åka till Venezuela för att rapportera om utvecklingen där. Det som skrevs i ”mainstream media, fulmedia eller gammalmedia” vilket foliehattar brukar benämna media med seriös journalistik, betecknade Kajsa som ”krigspropaganda”. Två artiklar av Ekman om Venezuela har nu publicerats av Aftonbladet Kultur. Aftonbladet Kultur presenterar ju gärna själva alternativa sidor av verkligheten och har även visat sig vara mottagliga för rysk desinformation vilket dokumenterats av bl.a. den framstående forskaren Martin Kragh.

I Ekmans artiklar framgår att det är alla andras fel, utom Maduros, att det går åt helvete i Venezuela. Eller åtminstone USA:s fel som infört sanktioner mot Venezuela. Varför sanktionerna infördes och hur de orsakat Venezuelas ekonomiska kris framgår inte. Anledningen till det kanske kan sökas i att sanktionerna infördes på grund av Maduros vägran att acceptera en valförlust, manipulation av grundlagen, fängslandet och förföljande av oppositionella. Rapportering om brist på mat och en humanitär kris är också propaganda enligt Ekman och andra i de svenska och internationella delarna av avgrundsvänstern. Att en socialistisk regim skulle kunna förfölja och förtrycka sitt eget folk är ju gammal borgerlig propaganda som bara dammats av och därmed kan Amnesty Internationals rapporter om hur regimen mördar demonstranter också avfärdas.

I vilket fall är det inget som Ekman eller andra ”journalister” från vänsterkanten tar upp i sina ”reportage”.  Är det fler än jag som kommer att tänka på hur Jan Myrdal leddes vid handen genom ”Kampuchea” av Röda Khmererna utan att ha sett några tecken på övergrepp av regimen?

Enligt avgrundsvänstern så är Venezuelas kris delvis orsakad av oljeprisets nedgång men förvärrad av USAs sanktioner och sabotage från det privata näringslivet.

…men recesssionen inleddes 2012 och berodde inte på fallande oljepriser…

Venezuela som varit ett av Latinamerikas rikaste länder har befunnit sig i fritt fall i många år under Chavez och framförallt Maduro. Landet har befunnit sig i recession sedan 2012, d.v.s. före det att oljepriserna började falla. Det är inte helt enkelt att ta fram information om utvecklingen sedan 2014 eftersom Venezuelas regering som tidigare inte drog sig för att försena eller manipulera ekonomisk statistik, nu helt har slutat med publiceringen. Hemsidan för Venezuelas officiella statistikbyrå blockeras av mitt virusprogram som anger den som en ”känd skadlig websida”. IMF publicerar dock data för 2015 och 2016. Chavez tillträdde 1999. Oljepriset och förändringen av real BNP i Venezuela fram till 2016 framgår nedan:

Figur 1. Oljepriser (vänster axel) och årlig procentuell förändring av Venezuelans reala BNP (höger axel).

Som synes började nedgången i tillväxten långt före nedgången i oljepriset.

…då andra oljeberorende länder inte har råkat lika illa ut…

Det är även uppenbart att den mycket kraftiga nedgången i BNP inte kan skyllas på fallet i oljepriset då andra oljeberoende länder inte råkat ut för samma sak, jmf Figur 2.

Figur 2. Årlig procentuell förändring av real BNP i oljeberoende länder (%).

Source: International Monetary Fund (IMF) https://www.imf.org/external/datamapper/NGDP_RPCH@WEO/RUS/NGA/AGO/SAU/KWT/VEN

….men tyvärr går det inte att skylla på USA:s sanktioner heller…

Det går alltså inte att skylla den katastrofala utvecklingen av ekonomin på fallande oljepriser då andra oljeberoende länder klarat sig mycket bättre. Ett annat vanligt påstående som upprepas av Ekman och andra på vänsterkanten i t.ex. Vänsterpartiet Skåne, är att det är USAs ”ekonomiska krigföring” som ligger bakom den dåliga ekonomiska utvecklingen. Som framgår av figur 1 ovan så inleddes djupdykningen efter 2012. Och USA införde inte ekonomiska sanktioner mot staten Venezuela förrän 2017.

…utan krisen är hemmagjord. Exproprieringar, nationaliseringar, pris- och valutakontroller, omfattande regleringar och användandet av det statliga oljebolaget för politiska syften har försatt landet i kaos.

Det är alltså varken fallet i oljepriser eller amerikanska sanktioner som orsakat den katastrofala ekonomiska utvecklingen. Det är den socialistiska politiken. Vad har den då bestått i? En rad framstående ekonomer på Harvard University, bl.a. den kände Venezuelanske ekonomen Ricardo Hausmann har analyserat utvecklingen i landet.[1] I bl.a. den här rapporten analyseras effekterna av den ekonomiska politiken på den ekonomiska utvecklingen från ett mikroekonomiskt perspektiv. En av slutsatserna lyder:

“The dreadful economic performance of the country is the consequence of an economic model based on all-mighty State, which gradually took over different areas of the economy, eliminating incentives to private initiative, efficiency, productivity and investment.”

Redan 1999 lanserade Chavez en ”ny ekonomisk modell”. Privat ägande gavs inget större utrymme i utvecklingsplanen 2001-2007. Och de kommande åren togs ytterligare steg mot att bygga ett socialistiskt samhälle, ”2000-talets socialism” enligt vilket statligt ägande, och en ”social ekonomi” skulle dominera de ekonomiska aktiviteterna i vilka ”kapitalistiska privata företag” var mindre relevanta. Privata äganderätter urholkades kraftigt då syftet var att staten skulle ta över kontrollen över ekonomin.[2]

Varubrist och hyperinflation

Politiken har lett till en minskning av antal företag och minskad produktion vilket förvärrats av de pris- och valutakontroller samt omfattande regleringar av ekonomin som införts. Pris- och valutakontroller har lett till varubrist, då stigande priser på insatsvaror inte får slå igenom i varupriserna, och hyperinflation, jmf Figur 3 och figur 4.

Figur 3. Årlig inflationstakt i Venezueal (%).

Figur 4. Varubrist i Venezuela mätt med ett knapphetsindex

Source: https://growthlab.cid.harvard.edu/publications/binding-constraints-venezuela

Många insatsvaror behövde importeras och betalas i utländsk valuta. För att få tillgång till utländsk valuta behövdes tillstånd och för det krävdes mutor. Detta ledde till att svarta marknader uppstod där mediciner och andra bristvaror såldes dyrt. De svarta marknaderna kontrolleras av "Los Colectivos". Dessa var tidigare en av socialistpartiet nära tillknuten förening som anordnade sociala arrangemang för låginkomsttagare i Venezuela. De har med tiden kommit att omvandlas till paramilitära grupper vars syfte  är att förhindra demonstrationer och protester mot Maduro. De har starka band till säkerhetstjänsterna i landet.

Färre direktinvesteringar och minskad produktion.

Exproprieringar och nationaliseringar har medfört att utländska företag har flytt landet och att nettoinflödet av direktinvesteringar i princip har upphört. I början av millenniet var inflödet av direktinvesteringar jämförbart med Chiles och dubbelt så stort som Colombias. I 2014 uppgick nettoinflödet till drygt 0,2 procent av BNP, jmf Figur 5.

Figur 5. Nettoinflödet av utländska direktinvesteringar i procent av BNP 1998-2014.

Source: https://databank.worldbank.org/

Nationaliseringar och urholkande av den privata investeringar har naturligtvis också lett till att privata investeringar minskat kraftigt. Det har givetvis också lett till minskad produktion i landet, jmf Figur 6.

Figur 6. Tillverkningsindustrins produktion i Chile, Colombia och Venezuela 1998-2014.

Source: https://databank.worldbank.org/

Med tanke på hur tillståndet i landet förändrats sedan 2014 så är produktionen ännu lägre nu men eftersom Venezuelas regering vägrar att publicera statistik så går det inte att ange.

I början av millenniet började Chavez byta ut ledningen för det nationella oljebolaget PDVSA eftersom han betraktade det som alltför självständigt. Ledningen ansåg till skillnad från Chavez att dess affärer inte främst skulle ta politiska hänsyn och hade protesterat mot att Chavez tvingade dem att sälja olja till Kuba under marknadspriset samt att han erbjöd andra länder i regionen att köpa olja till förmånliga priser i syfte att vinna politiskt inflytande i dessa länder. De anställda som strejkade för att protestera mot att Chavez ville avskaffa bolagets självständighet, blev av med sina arbeten och svartlistades sedan.[3]

För att säkerställa makten har Maduro, manipulerat valen, rundat författningen och kränkt mänskliga fri- och rättigheter enligt Chavez’ exempel

Chavez behandling av strejkande vid oljebolaget visade hur han såg på meningsmotståndare. Snart blev det värre. I maj 2007 stängdes Tv-stationen ”Radio Caracas Television” eftersom den vågade sända kritiska inslag. Nedstängningen var inledningen på en rad åtgärder som innebar att oberoende media fick stänga eller togs över. Chavez’ njugga inställning till mänskliga fri- och rättigheter drog på sig uppmärksamhet från utlandet vilket han inte uppskattade. Därför slängdes ”Human Rights Watch” ut 2008.[4] Under Maduro fortsätter förtrycket av oppositionen och i bl.a. 2014 dödas demonstranter av säkerhetsstyrkor vid demonstrationer och en ledande oppositionspolitiker fängslas.[5]

2015 vann oppositionen valet till nationalförsamlingen och krävde en folkomröstning om presidentmakten. Genom manipulation av författningen, tillsättning av en författningsstridig valkommissio och manipulation av valet 2018 sitter Maduro fortfarande kvar. Valet 2018 bojkottades av stora delar av oppositionen eftersom oppositionskandidater fängslats eller på andra sätt hindrats från att deltaga i valen. Skurkstater som Ryssland, Iran och Nordkorea har givetvis erkänt valresultatet.

Nedbrytningen av fria och oberoende institutioner samt kränkningen av mänskliga fri- och rättigheter är imponerande även i ett internationellt perspektiv och Venezuela betraktas nu tillhöra ett av de 30 minst fria länderna i världen, jmf. Figur 7.

Figur 7. De mest ofria länderna 2003 och 2017 rangordnade efter 2017 års bedömning.

Och hur det socialistiska experimentet har påverkat rättssäkerhet och korruption framgår av Figur 8.

Figur 8. Venezuela ranks for Rule of Law and Controll of Corruption 1998-2017.

Source: http://info.worldbank.org/governance/wgi/#home Note: Rank: Percentile rank among all countries (ranges from 0 (lowest) to 100 (highest) rank)

Venezuela är ytterligare ett exempel på hur socialistisk politik kan förstöra ett land. Hemmagjorda recessioner kan inträffa även i länder med "borgerliga" eller socialdemokratiska regeringar. Men då kränks inte befolkningens mänskliga fri- och rättigheter på det sätt som så ofta sker i länder med socialistiska regeringar.

[1] Hausmann, som var minister i en regering före Chavez, har starkt kritiserat Maduros ekonomiska politik för att den försämrat situationen för vanliga venezuelare, se bl.a. här: https://www.project-syndicate.org/commentary/ricardo-hausmann-and-miguel-angel-santos-pillory-the-maduro-government-for-defaulting-on-30-million-citizens--but-not-on-wall-street?barrier=accesspaylog. Kritiken ledde till hätska utfall från Maduro som kallade Hausmann för en bandit och hotade med repressalier om Hausmann skulle våga sig tillbaka till Venezuela.

[2] https://growthlab.cid.harvard.edu/publications/binding-constraints-venezuela

[3] https://www.bloomberg.com/graphics/2019-venezuela-key-events/?utm_medium=social&cmpid%3D=socialflow-twitter-graphics&utm_campaign=socialflow-organic&utm_content=graphics&utm_source=twitter

[4] Ibid.

[5] https://www.pri.org/stories/2015-03-02/timeline-venezuelas-slide-toward-disaster