En Tsunami av lögner om DCA och NATO.
Nej, besluten fattades inte utan debatt, de var inte odemokratiska och innebär inte att vi blir en amerikansk lydstat.
Spoiler: This is the second of two posts about NATO. You can find the first post here. This post is more specific as it is about the Swedish Defence Cooperation Agreement with USA. Or, to be even more specific, about the lies about the DCA. The post is in Swedish. For the non-Swedes interested, here is a link to Google translate.
I korthet: Vår förre försvarsminister Peter Hultqvist kommenterade vid ett tillfälle “kritiken” mot vårt värdlandsavtal med NATO. Han konstaterade att det var samma undervegetation som kritiserade det avtalet som försvarade kremls krig mot Ukraina. Det fanns med andra ord ingen substans i kritiken då och det finns ingen substans i kritiken nu. Om man nu skall kalla det för kritik. För det är lögner. De vanligaste lögnerna som förs fram går ut på att besluten om NATO-medlemskap och DCA-avtal fattades utan debatt, att besluten var odemokratiska, att besluten gör oss till en amerikansk lydstat, samt att besluten innebär att vi måste förvara ta emot amerikanska kärnvapen om så krävs.
Det är naturligtvis fullständigt nonsens. Andra lögner som har förts fram, av bland andra medlemmar i den odemokratiska organisationen Kvinnor för Fred, går ut på att USA när som helst kan bygga nya baser i Sverige. En ovanligt korkad lögn kläcktes av en vänsterpartist i Ystads Allehanda. Människan påstod att DCA-avtalet ger USA möjlighet att kidnappa folk i Sverige och föra ut dem till hemliga tortyrkammare. I samma tidning oroar sig en företräderska för den odemokratiska organisationen Kvinnor för fred, i samma mening, för en amerikanisering av den österlenska kulturbygden och giftiga utsläpp.
Besluten fattades utan debatt.
Det är få saker som har diskuterats och debatterats så mycket i media de senaste åren som att besluten om NATO-medlemskap och DCA-avtal har tagits utan debatt. Det går inte att hitta en debattartikel, insändare eller ledare av en NATO-motståndare där det inte påstås att besluten om NATO-medlemskap respektive DCA-avtalet fattats utan debatt. Dessa påståenden är dock inte nya. Som Mike Winnerstig visar i Statsvetenskaplig Tidskrift så var NATO-debatten redan mellan 1995 och 2015 mycket livlig.
Mellan dessa år publicerades 641 debatt- och ledarartiklar om NATO i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.
Källa: Mike Winnerstig (2023)
Winnerstigs artikel innehåller massor med intressant information av NATO-debatten. Bland annat visar han hur NATO-motståndare redan på 90-talet påstod att NATO inte debatterades. Föga förvånande framfördes detta påstående av till exempel Birger Schlaug 1999. Han påståd att det “är ju ingen tvekan att Sverige, med de små stegens tyranni, sakta men säkert närmar sig ett medlemskap”. Schlaug påstod också 2015 att vi fördes allt närmare ett NATO-medlemskap utan debatt. Han var inte ensam om det.
Även populärhistorikern Herman Lindqvist var ute och hävdade det i en krönika i Aftonbladet 1996 enligt Magnus Bergmans artikel på Kungl Krigsvetenskapsakademins hemsida.
Winnerstig redovisar också hur opinionen till fördel för NATO svängde redan 2013. Då vägde förespråkare och motståndare jämnt. Det förändrades kraftigt till förespråkarnas fördel efter kremls ockupation av Krym och invasion av delar av Donbas. I 2015 års SOM-undersökning ville 38% gå med i NATO medan 31% motsatte sig det. Samma år argumenterade samtliga fyra borgerliga partier för ett NATO-medlemskap, inte bara Liberalerna och Moderaterna.
Som Bergman redovisar i sin artikel så har Sveriges relation till NATO utretts en rad gånger under åren. Bland att av Thomas Bertelman 2013: “Försvarspolitiskt samarbete – effektivitet, solidaritet, suveränitet (Fö 2013:B) och Krister Bringéus (2016): “Säkerhet i en ny tid (SOU 2016:57). Sverige gick för övrigt med i Partnerskap för Fred 1994, fick en NATO-ambassadör 1998 och en delegation vid NATOs högkvarter 2008. Som Bergman påpekar har Sverige under åren också deltagit i allt fler NATO-övningar, (Baltops, Saber Strike och Arctic Challenge Exercise) vilket flitigt debatterats, kritiserats och överdrivits av NATO-motståndare.
Man skulle kunna tycka att det, mot den bakgrunden, är svårt att hävda att det inte förts någon debatt. Men alls icke. Skiter man i fakta så kan man påstå vad som helst.
Besluten om NATO-medlemskap eller DCA-avtal var inte odemokratiska.
Detta är nog bland de dummaste argumenten som förts fram. Ingen vettig människa kan påstå annat än att Sverige är en demokrati. Vi har en parlamentarisk demokrati där riksdagen fattar beslut efter omröstningar. Regeringen tillämpar besluten. I vissa frågor har regeringen möjlighet att fatta beslut utan att gå till riksdagen. Denna ordning regleras i Regeringsformen, en av våra grundlagar. Grundlagarna har tillkommit efter omröstning i riksdagen som valts av svenska folket i fria val.
I Regeringsformen 10 kap regleras regeringens behörighet att ingå internationella överenskommelser samt krav på riksdagens godkännande om lagar behöver ändras eller om det i övrigt gäller ett område där riksdagen har kompetens.
Beslutet om medlemskap i NATO togs av riksdagen och processen med proposition, motioner och votering redovisas här. Det var alltså ett beslut som togs i demokratisk ordning. På samma sätt kommer riksdagen med stor sannolikhet att rösta för DCA-avtalet i juni. Även det i demokratisk ordning. Det finns naturligtvis de som hävdar motsatsen. Det är företrädesvis personer som föraktar demokrati och hyllar diktatorer som den lille fascisten i kreml.
Vi har gett upp vår suveränitet.
Alla lögnare vet att de har större möjligheter att lyckas ljuga om deras lögner innehåller åtminstone ett korn av sanning. Medlemskap i internationella organisationer som FN och EU innebär att vi accepterar och inför konventioner, regler, föreskrifter och lagar som utfärdas och stiftas av dessa organisationer. Sverige har till exempel antagit FN:s barnkonvention. Den ingår numer i svensk lagstiftning. Precis som EU:s direktiv. Det innebär naturligtvis inte att vi har gett upp vår suveränitet. Vi bestämmer fortfarande över vårt territorium.
Och det gör vi även framledes efter att DCA-avtalet har trätt i kraft genom beslut av riksdagen. Vissa kioskdeckarförfattare och andra som hävdar motsatsen påstår bland annat att USA. För att bara nämna några av de falska påståenden som förts fram så skulle DCA-avtalet innebära att:
USA får fri tillgång när och hur som helst till privat mark, flygplatser, hamnar, vägar och flygplatser;
USA får bygga anläggningar och baser på svensk mark;
Amerikansk personal och deras anhöriga har straffrättslig immunitet i Sverige
Det är de vanligaste dumheterna som påstås och upprepas i oändlighet i den debatt som inte förs enligt de som hörs mest i debatten.
I denna twittertråd avfärdas ovanstående och andra lögner och missuppfattningar om DCA-avtalet.
Till att börja med så avfärdas påståendet om full amerikansk befoganderätt till privat mark och offentlig infrastruktur. Som framgår av Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater (DS 2024:2) och Sveriges tillträde till vissa NATOavtal (DS 2023:22), så får till att börja med USA inte fri tillgång till infrastruktur. Amerikansk tillgång till vår infrastruktur regleras i DS 2024:2, Artikel 3. Där framgår att Sverige på begäran ska vidtaga
rimliga åtgärder för att underlätta för amerikanska styrkor, amerikanska leverantörer och svenska leverantörer att till stöd för amerikanska styrkor tillfälligt få tillgång till och använda privat mark och privata anläggningar (inklusive vägar, hamnar och flygplatser) samt allmän mark och allmänna anläggningar (inklusive vägar, hamnar och flygplatser) som inte ingår i de överenskomna anläggningarna eller områdena, inbegripet sådana som ägs eller kontrolleras av Sverige eller lokala myndigheter.
Rimliga åtgärder för tillfällig tillgång betyder just det. Inte fri tillgång.
Så nästa punkt. Nej. USA får inte bygga hur som helst var som helst. Problemet med den lögnen är att det i Artikel 3, punkten 6 står det uttryckligen att bygg- och anläggningsarbete ska ske i samordning med svenska myndigheter. Dessutom står det i Artikel 5 att Sverige har äganderätten till byggnader och anläggningar på de områden som förfogas av amerikansk personal.
Och så var det det här med immunitet. Nej, amerikanska soldater och annan personal som begår brott har inte straffrättslig immunitet i Sverige.
Jurisdiktionen regleras i artiklarna 12 och 13 i avtalet samt i artikel VII i NATO-stadgan. Titeln på Artikel 12 lyder “Straffrättslig jurisdiktion” och titeln på Artikel 13 lyder “Frihetsberövande och rätt till kontakt“. Normalbegåvade inser då att artikel 13 vore överflödig om artikel 12 gav amerikanska soldater och annan personal straffrättslig immunitet. Men NATO-motståndare är som bekant lite eljest och de flesta av dem kan varken se eller tänka än näsan räcker. Och de har definitivt inte läst “Avtal om försvarssamarbete med Amerikas Förenta Stater”, (DS 2024:2). Hade de det, så framgår det av sidorna 107-108, vilka behandlar artikel 12, att artikel 12 ska läsas tillsammans med artikel VII i NATOs fördrag som fördelar domsrätten mellan besökande och mottagande land. Enligt artikel VII har t.ex. mottagande land exklusiv domsrätt för brott som bara är straffbara i det landet.
Det var då ett djävla tjat om kärnvapen
Det är, milt uttryckt, ett djävla tjat om amerikanska kärnvapen på vårt territorium. För det första, USA har ett antal kärnvapenbomber lagrade på olika ställen i Europa samt i Turkiet om jag minns rätt. Detta är gamla dumma bomber, alltså sådana som fälls från bombplan utan GPS-styrning och annan advancerad elektronisk utrustning som medger precisionsbombning av mål på längre “horisontellt” avstånd från bombplanet. Mer advancerade strategiska kärnvapen finns i silos på den amerikanska kontinenten och i atomubåtar som patrullerar världshaven. De som finns i silos, finns i silos och flyttas inte till Sverige där de inte gör någon nytta. Atomubåtarna håller sig av naturliga skäl till världshaven där de inte riskerat upptäckt och inneslutande på samma sätt som i Östersjön, Öresund eller mellan de danska öarna. Det vore ganska korkat. Och den amerikanska marinen är inte korkad.
NATO-motståndarna hävdar att eftersom Artikel 4: “Förhandslagring av försvarsutrustning, försvarsförnödenheter och försvarsmateriel“ inte nämner kärnvapen så har USA rätt att lagra kärnvapen i Sverige. Nej. Den svenska ståndpunkten angående kärnvapen i Sverige framgår redan inledningsvis i DS 2024:2:
“Ett ingående av DCA-avtalet förändrar inte den ståndpunkt som har kommit till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan att det inte finns skäl att ha kärnvapen och permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Riksdagen har godkänt regeringens proposition om Sveriges medlemskap i Nato med brett stöd.”
NATO-medlemskapet och DCA-avtalet är antifascistiska aktioner.
Både vårt medlemskap i NATO och vårt DCA-avtal syftar till att öka vår säkerhet. Den säkerhet som hotas av den fascistiska imperialistregimen i kreml. Den fascistregim som för ett utrotningskrig mot Ukraina. Den fascistregim som systematiskt försöker utplåna Ukraina som nation med terrorbombningar, gruppvåldtäkter, massmord, tortyr, bortrövande och hjärntvätt av ukrainska barn, förgörande av ukrainska monument, kulturbyggnader och brännande av ukrainsk littertur.
Den lille fascisten i kreml har vid ett flertal tillfällen gjort det klart för oss att han vill återupprätta det ryska imperiet. Det imperie som under ryskt eller sovjetiskt namn i århundraden förslavat och förintat hela folkgrupper.
Vårt medlemskap i NATO och DCA-avtalet är inte bara antifascistiska aktioner. Det är solidaritetshandlingar som gör det enklare för oss att hjälpa våra baltiska grannar att försvara sig mot kremls försök att åter förslava dess folk.